Tre saker företagare bör känna till om konkurser

Det är inte många som har någon större kännedom om vad som händer vid en konkurs, vilket egentligen inte är särskilt konstigt. Konkursrätten, eller obeståndsrätten som den också kallas, är omfattande och svår att genomtränga. Det räcker inte med att läsa konkurslagen, eftersom den bara delvis reglerar effekterna av en konkurs. I det följande kommer jag att beskriva tre av de enligt mig viktigaste sakerna om konkurser som en företagare bör känna till.

1. Svårt för leverantörerna

För att en juridisk eller fysisk person ska kunna försättas i konkurs krävs att personen i fråga är på obestånd. Uttrycket obestånd betyder att en person eller en juridisk person inte har förmåga att betala sina skulder och att oförmågan inte endast är tillfällig. Själva förutsättningen för att en domstol ska kunna besluta om konkurs är alltså att skulderna överstiger tillgångarna. Följaktligen finns det alltid för lite pengar i en konkurs för att betala alla fordringsägare. Därutöver har konkursförvaltaren rätt att få arvode innan skulderna betalas. Någon eller några kommer att förlora och det brukar i regel vara leverantörerna. Skälet till detta är att leverantörerna ofta utför sina tjänster på kredit. Om leverantören inte har någon säkerhet, som t.ex. en pant eller ett företagshypotek, i konkursen kommer leverantörens fordran att vara oprioriterad. Det betyder att leverantören, med vissa undantag, kommer att hamna sist i den utdelningshierarki som bestäms av förmånsrättslagen. Tyvärr saknar leverantörerna ofta säkerhet för sina fordringar.

Det finns ytterligare baksidor för de leverantörer som redan har skickat sina produkter när beslutet om konkurs fattas. I samma ögonblick beslutet tas har nämligen leverantören – med vissa undantag – inte längre rätt att ta tillbaka sina produkter. Egendomen har nu tillfallit boet och i gengäld har leverantören en högst osäker fordran mot konkursboet. Även kunder kan drabbas av detta, men då i omvänd riktning. Om en kund köpt och betalt för exempelvis, ett fordon, men ännu inte avhämtat detta från konkursföretagets lokaler, tillfaller egendomen allt som oftast konkursboet i samband med konkursbeslutet.

Den regel som ligger till grund för denna hanteringen kallas för traditionsprincipen. Innebörden av principen är att om konkursboet har besittning till en egedom som sålts eller köpts ska denna tillgodoräknas konkursboet. Därav vikten för företagare att vara insatta i motpartens ekonomi innan leverans eller utförande av en tjänst. Om det finns osäkerhet bör leverantören begära ett förskott för att säkerställa betalning.

Ett sätt att undvika att hamna i situationen att egendom som köpts, men av någon anledning står kvar hos säljaren, tillfaller säljaren vid en konkurs är att registrera denna enligt lagen om handel med lösören som köparen låter i säljarens vård kvarbliva. Registreras varan enligt lagen blir köparen skyddad om säljaren går i konkurs. För konsumenter finns vidare ett undantag som följer av 49 § konsumentköplagen. Enligt nämnd regel blir en konsument skyddad mot säljarens borgenärer i och med att avtalet så länge köpet avser en bestämd vara.

2. Återvinning till konkursboet

Det finns flera exempel på företagare som strax innan konkurs försöker komma till rätta med några av sina leverantörsskulder genom att göra en större betalning, t.ex. genom skicka tillbaka delar av sitt lager, eller genom att ge bort maskiner och inredning. Något annat som ofta händer är att konkurshotade verksamheter eller personer ger bort sina tillgångar till närstående strax innan konkursbeslutet. Dessa transaktioner är sådana som kan komma att återvinnas till konkursboet.

När det gäller återvinningsreglerna är det framförallt två saker som är viktiga att förstå. Det första är att återvinning endast kan göras om en transaktion gjorts inom en viss tid före konkursen. Utgångspunkten för beräkningen av denna tid är den s.k. fristdagen. Fristdagen är den dag då ansökan om konkurs kom in till domstolen. Vanligast när det gäller återvinning är att sådan kan ske om en återvinningsbar transaktion skett inom sex eller tre månader före fristdagen. Tidsfristen är olika beroende på vilken återvinningsregel som används. Vidare kan tidsfristen utsträckas om transaktionen gjorts till någon som är närstående till konkursgäldenären. Vad som avses med begreppet närstående går att läsa mer om i 4 kap. 3 § konkurslagen.

Det är särskilt två återvinningsregler som brukar tillämpas av konkursförvaltare. Den vanligast förekommande är 4 kap. 10 § första stycket konkurslagen som lyder enligt följande.

Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före fristdagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, går åter, om den inte med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon som är närstående till gäldenären dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Det man typiskt sett anser såsom osedvanliga betalningsmedel är varor och fordringar på tredje man. Om en företagare överlåter sitt tjänstefordon för att betala en skuld till en leverantören inom tre månader före fristdagen kan det alltså vara en transaktion som kan återvinnas till konkursboet. Återvinningsregeln slår även till om betalningen gjorts med belopp som avsevärt försämrat gäldenäres ekonomisk ställning, vilket som ett riktmärke anges som tio procent av konkursgäldenärens bruttotillgångar.

Den andra återvinningsregeln som ofta tillämpas är 4 kap. 6 § första stycket konkurslagen vilken har följande lydelse.

En gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex månader före fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år eller, när den har skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Som kan utläsas av regeln äger den tillämpning när överlåtelsen gjorts i form av en gåva. Det är en stark återvinningsgrund. Om gåvan gjorts inom sex månader går det inte att undgå återvinning. Om den däremot gjorts inom den längre tidsfristen om ett år eller tre år (när det gäller närstående) kan dock återvinning undvikas om det fortfarande fanns kvar utmätningsbar efter gåvotransaktionen som motsvarade skulderna.

Lärdomen som bör dras från återvinningsreglerna är att vara försiktig med transaktioner som görs med eller i ett företag som står inför hotet om konkurs.

3. Personligt betalningsansvar

Till sist bör något sägas om det personliga betalningsansvar som kan drabba styrelsen i aktiebolag. Inom ramen för konkursförvaltarens utredning ligger att bedöma om tidpunkt inträtt då styrelsen är skyldig att upprätta en s.k. kontrollbalansräkning enligt 25 kap. aktiebolagslagen.

Styrelsen har en skyldighet att upprätta en sådan balansräkning när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Om det visar sig att bolagets egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen snarast möjligt utfärda kallelse till bolagsstämma för att pröva om bolaget ska gå i likvidation.

Om styrelsen bestämmer att bolaget inte ska gå i likvidation ska bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan. En ny kontrollbalansräkning ska då upprättas och om bolagets egna kapital då understiger det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen ansöka om att bolaget ska likvideras.

Om styrelsen inte upprättat och låter bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning, inte sammankallar till en första kontrollstämma och inte ansöker hos tingsrätten att låta bolaget gå i likvidation efter en andra kontrollstämma svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer under den tid som angivna åtgärder inte gjorts. Såsom styrelseledamot är det alltså viktigt att ha uppsikt över bolagets egna kapital och att agera enligt 25 kap. aktiebolagslagen om detta når en kritisk nivå. I annat fall kan man bli personligt betalningsskyldig.