Vad gäller vid vittnesförhör?

I Sverige finns det allmän vittnesplikt. Det betyder att var och en som kallats som vittne behöver gå till domstolen för att lämna sin berättelse. Som med så många andra regler finns det emellertid undantag från vittnesplikten. Den som är gift, eller i nära släktskap med en part i målet behöver inte lämna vittnesmål. Ett vittne är de flesta gånger skyldig att svära en ed inför domstolen att de uppgifter som lämnas är sanningsenliga. Om man som vittne ändå lämnar oriktiga uppgifter riskerar man att dömas till fängelse. När det gäller brottmål behöver emellertid inte närstående till tilltalad avlägga ed.

Ett annat viktigt undantag från vittnesplikten är att advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen och några ytterligare yrkeskategorier får höras som vittnen om något som de fått veta i sin yrkesutövning endast om det är medgivet i lag eller om det finns samtycke från uppgiftslämnaren. En advokat som är försvarare kan alltså inte tvingas att vittna i domstolen om saker som rör hans klient.

Vad gäller då vid själva vittnesförhöret? Av 36 kap. 17 § rättegångsbalken går att läsa vilka regler rättens aktörer har att förhålla sig till när de ställer frågor. Det framgår bl.a. av paragrafen att frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sättet för deras framställande inbjuder till visst svar, inte får ställas annat än om det vid förhör enligt andra stycket behövs för att undersöka i vad mån vittnets berättelse stämmer med det verkliga händelseförloppet. Enklare uttryckt är ledande frågor förbjudna. Hur pass strikt detta förbud upprätthålls i verkligheten är dock inte helt överensstämmande med lagtexten. Ledande frågor tillåts ofta, men, de tenderar alltid att försämra bevisvärdet av förhöret, eftersom domstolen inte kan utgå från att uppgifterna helt är vittnets egna. Det är inte heller tillåtet att ställa frågor som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga. Sådana ska avvisas av rätten.

Ett vittnesförhör börjar med att den som åberopat förhöret börjar att ställa frågor. Detta kallas huvudförhör. Därefter får motparten tillfälle att ställa frågor. Det kallas motförhör. Under motförhöret råder lite andra regler än under huvudförhöret. Du får under motförhöret ställa så kallade ledande frågor. Till sist får rätten eller motparterna ställa ytterligare frågor till vittnet. Detta kallas återförhör.

Finns det då något lagrum som vittnet har möjlighet att åberopa om han eller hon inte vill svara på en fråga? Från amerikanska tv-serier har vi ju lärt oss att vittnet kan hävda att han har rätt att vägra yttra sig med hänvisning till konstitutionens femte tillägg, dvs. ”I plead the fifth”. Enligt 36 kap. 6 § rättegångbalken får ett vittne vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon närstående har förövat brottslig eller vanärande handling.  Det finns alltså en rätt för vittnen att vägra att svara på frågor. En liknande rättighet följer även direkt av artikel 6 europakonventionen, dvs. rätten att vara tyst som misstänkt eller tilltalad.

En i praktiken mycket viktig del av reglerna kring förhör i domstol är 36 kap. 16 § rättegångsbalken. Av regeln kan utläsas att ett vittne ska lämna sin berättelse muntligen och att det som vittnet tidigare har berättat inför rätten eller inför åklagare eller Polismyndigheten får läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Bestämmelsen används ofta av rättens aktörer för att belysa svagheter i berättelserna som lämnas genom att visa att andra uppgifter lämnats innan förhandlingen i domstolen. I vissa fall kan det även vara som så att ett vittne inte längre vill yttra sig när förhandlingen i domstolen påbörjas. Det blir då viktigt att åklagaren kan lägga fram berättelsen som vittnet tidigare lämnat till polisen.

För någon som ska vittna i domstol är det viktigaste att komma ihåg att hålla sig till sanningen och att berätta om man är osäker på något.